Den filosofiska baksidan
Välkommna till vår blogg! Vi tycker det är viktigt att dela med sig av både lyckliga dagar, motgångar och intressanta reflektioner! Nobody´s perfect!
Vi hoppas att ni finner vår blogg intressant och givande!
Mycket nöje!
Moa & Linda 2011 12 21 " Tack för det här året! "
Det är dags att tacka er för detta fantastiska år! Tack! Tack till alla troga stammisar och träningsgrupper. Tack till alla fantastiska praktikanter som förgyllt vårt år! Tack till nya och gamla kursdeltagare och elever!
I år har vi tagit farväl av Tompelomp vilket färgade starten på detta år väldigt mycket. Det är alltid jobbigt när vi måste låta våra nära och kära lämna jordelivet. Tompa hade ett långt och fantastikst liv vilket vi glädjer oss åt när döden gör sig påmind.
Året erbjöd även ett nytt liv, Saga, Lindas första dotter. Från död till liv, vi hälsar Saga välkommen till oss och glädjs åt denna underbara lilla skapelse! Välkommen!
Komande år kommer att erbjuda nya möjligheter i Örebro då vi fått en anläggning där. Ni har nu möjlighet att komma som veckoelever och praktikanterna får helt nya förutsättningar! Vi erbjuder även stallplatser där våra stallrutiner är anpassade efter hästens behov, inte skrönor eller tv tablåer! Ni är varmt välkomna till Moa i örebro!
Redan nu vill vi efterlysa två praktikanter! Vi har en nordsvensk som ska ridas in och vi har en osäker men snäll herre som behöver få en ny, positiv och trygg syn på människor och träning! Kom och lär dig mängder på dessa praktikantprojekt!
Många kurser är på gång också runt om i landet, vi har tyvärr varit dåliga på att uppdatera vår kurskalender. Ni som är småbarnsföräldrar vet hur tiden bara flyger iväg! Och Moa har haft fullt upp med nya anläggningen. Håll utkik, det kommer mycket spännade både med oss och andra instruktörer.
Vi vill också passa på att tipsa er om några mediahändelser! Moa har varit med i Ridsport nr 24 2011, i ett reportage om Långa tyglar och den instruktörsutbildning hon går. Moa var även med i radio tisdagen den 13 december. Här kan ni lyssna på det:
http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3631379
Slutligen, Ett stort tack till våra kollegor och instruktörer som ser till att vi utvecklas och tar in ny kunskap!
Och ett varmt välkommen till oss 2012 till er alla där ute!
Moa & Linda med hästar och barn!
Ps, tidigare julkort från vår julkortstradition kan nu nu mera se i vårt bildgalleri!
Linda 2011 11 30 "Skitväder och solsken"
Att vädret är ombytligt dessa dagar är ju ingen nyhet, SMHI ändrar sin spådom var tredje minut och stormarna avlöser varandra, men att det även påverkar hästträningen är kanske lite oväntat. I söndags var det ombytligt på från himlen och i sinnet.
Skitväder
Regnet öste ner och där stod jag med en fraggel som inte ville gå in i transporten, trots mattes entusiasm över efterlängtad Ricardo Reis-träning. Ovädersmolnet hängde tungt över mitt huvud och missmodigt tog jag upp en morotsbit ur fickan att knapra på. Fraggeln spetsade öronen men stod kvar på utsidan, ytterst skeptisk. Jag hade ju redan bestämt mig, egentligen, vi kom ingenstans idag inte. Visst kunde jag ägna några timmar åt att få in henne men till vilket pris? Medan regnet öste ner byggde jag i huvudet upp en kort kriterieplan för att göra om lastningen till ett lastträningspass och på så sätt rädda det som räddas kan. Helst under 15 min om jag skulle hinna till min lektion utan häst. Efter några djupa andetag och snabba repetitioner så helt plötsligt fungerade allt igen, fraggeln gick in i transporten och stod lugnt kvar. Åkte jag? Nej, jag avslutade och släppte ut henne i hagen, hur frestande det än var. Som någon sa när jag förklarade att jag inte fått in hästen i transporten. ”Är det hon som bestämmer det?” ja, det är det ju, för vad för sorts träning har jag om jag tvingar in henne, och hur troligt är det att hon kommer koppla transporten till något trevligt?
Solsken 
Medan jag stressat och missmodig körde upp till ridskolan på vinst och förlust sprack himlen upp och solen nedkom med ett sorts jesusljus som strålande ner över ridskolan och väl på ridskolan kändes allt lite bättre. Underbara SRF lånade ut en härlig gammal trotjänare till mig och med jesusljuset färskt i minnet traskade jag in i ridhuset för min lektion. Det kändes ovant att kravla sig upp på en ridskolehäst som är lika hög som smal (tänk A4ark) och dimpa ner i valfri billig allroundsadel. Jag hade ju i ärlighetens namn glömt bort den bekanta ridskolekänslan. Ricardo kom med någon gliring om att min frieser minsann bytt utseende och kön. Medan jag skrittade fram och försökte få till rätt stigläderlängd funderade jag febrilt på vad jag ville göra med gamle trotjänaren. När jag stannade framför Ricardo kom det till mig som en blixt. Sitsträning! Jag har alltid kämpat med min sits och efter graviditeten har den varit horribel. Mycket ändrar sig efter en graviditet, kroppen ser liksom inte likadan ut längre. Och minsann, jag fick sitsträna som jag aldrig gjort förut! ”I’m going to make you a super rider!” Sa Ricardo och gick efter longerlinan och pisken. Utan stigbyglar och tyglar fick jag trava runt och hitta balanspunkten och rätt sitsposition med hjälp av olika övningar. Mina skänklar behöver komma längre bak och skuldrorna behövde också komma bak bland mycket annat. Medan svetten rann mässade jag ”skänklar, skuldor, händer, blicken, skänklar, skuldror, händer, blicken.” ibland avbröts mässandet av ett pip när jag nästan skumpade av hästen men efter några minuter så var jag hyfsat stabil (efter hot från Ricardo om att sätta hästen i fyrsprång om jag tittade ner en gång till) Efterhand som jag blev stabilare fick jag plocka upp stigbyglar och tyglar. Efter 60 min var jag genomsvettig, solskensglad och alldeles matt.
Moa 2011 11 21 "Buga på fyra dagar"
Förra veckan kläckte jag och praktikant-Lisa en galen ide. Till helgen skulle vi ha en föreläsning och en demonstration i Sunne och Hugo skulle med för att tränas i situationer med publik inför framtiden. Men hade jag något konkret att visa med honom, inte jättemycket. Kunde vi effektivisera vår träning på ett sådant sätt så att vi på fyra dagar kunde lära Hugo att buga? Vi hade inte jätte mycket tid att lägga på honom varje dag och vi ville givetvis inte använda tvång av något slag. Ett urbra praktikant projekt tänkte jag och skrev genast ut en bunt kriterieplaner som vi satte oss ner med och började planera. Vi klurade på vilka beteenden en bugning består av och delade upp bugningen i ett antal delmoment. Ett antal kaffekoppar senare trodde vi oss ha en bra plan och det var dags att gå ut och köra vårt första pass.
Dag 1: Target, att stoppa huvudet mellan benen utan att backa.
Vi bestämde oss för att lära honom att sänka huvudet och stretcha ut hela överlinjen utan att tänka på att backa. Detta gjorde vi med en Target. Hugo hade aldrig lärt sig target förut så dagen handlade om att lära honom sätta näsan på targeten och sedan följa den ner utan att backa. Hästen ser väldigt dåligt när den har huvudet lågt och in mellan sina framben. Så ytterligare ett mål med dagen var att vänja honom vid att arbeta i en position där han inte ser vad som händer i hans omgivning lika bra. Att ge oss det förtroendet och fortsätta vara trygg. Vi kan inte tvinga honom att vara trygg utan vi måste ge honom tid att bli bekväm och upptäcka att det inte kommer att hända något. Han kunde när som helst avbryta och titta upp igen på eget bevåg. Information som vi ville ha för att se när han blivit trygg och är redo att gå vidare.
Dag två: Lyfta benet för signal med spö, börja väga bakåt.
Nästa sak som Hugo måste kunna göra för att buga är att lyfta benet och hålla det uppe själv. Vi vill inte tvinga honom med rep och vi vill inte att han ska tappa sitt ben i marken när vi sedan börjar gå ner i bugningen. Vi la även in några korta pass med tyglar i grimman för att försäkra oss om att han väger bakåt när vi tar i tyglarna (går undan för tryck). Det var inget problem och vi lämnade det ganska snart för att inte riskera att få honom att börja tänka för mycket på att börja gå bakåt.
Dag tre: Lyfta ben, väga bakåt och öva balans.
Denna dag handlade om att börja sätta ihop beteendena och så smått jobba mot den slutgiltiga bugningen. Under den här dagen gällde det att inte gå för fort fram. Hugo måste få den tid han behöver för att hitta balansen och förbli trygg. Vi jobbade honom hela tiden lös och gav honom möjligheten att avbryta om han skulle vilja. Tyglarna i grimman hade vi för att kunna be honom att väga bakåt om han skulle ha svårt att förstå. Vi höll aldrig i honom utan jobbade enbart med inlärda signaler. Vi hade ju redan dagen innan testat responsen i grimman och sett att han förstod att han skulle väga bakåt. Sakta men säkert började han förstå att han skulle bredda bakbenen och väga bakåt med ett ben i luften. Sakta men säkert hittade han balansen. Vi tränade honom på att väga bakåt när vi gjorde det, på så vis behövde vi inte längre tyglarna.
Dag fyra: Hela vägen ner!
Dag fyra och vi har en trygg häst som inte har långt kvar! Dagen ägnades åt att sakta men säkert kräva lite mer bugning och tillsist satte han knät i marken. Vi jobba i små steg och det var okej för honom att inte gå ner hela vägen varje gång vi bad honom. Så småningom började han bli tillräckligt vig, få bättre balans och bli lite tryggare med att sätta knät i marken. Vi hade nu en häst som bugade för enbart vårt kroppsspråk och spösignalen på benet!
Två dagar senare: Eldprovet!
Två dagar senare står vi uppe i sunne. Vi har just haft föreläsning om klickerträning och det är dags att visa hur det fungerar i praktiken. Det är första gången Hugo jobbar på främmande plats och inför publik. Och den satt!!! Hugo går snällt ner i bugningen och nog blev jag varm om hjärtat! Jag har haft hästen i tre veckor, känner honom knappt och här står han inför publik och jobbar för mig som om det vore det mest naturliga i hela världen!
Givetvis är det inte bara hästens förtjänst att allt gick så bra. Han är ett resultat av noga planerad träning, Lisa och jag skrev många kriterieplaner och förde statistik på beteendena under varje pass. På så vis kunde vi se exakt när och hur vi skulle träna vad. Vi tränade 4-10 pass om dagen som var ca 3-6 minuter långa. Det var en mycket rolig vecka och en fantaskisk avslutning!
Tack Praktikant- Lisa, Tack Hugo, Tack min kära kollega Linda och alla som var på vår demo i Sunne!!!
