Linda "Dagen då matte satte ner foten"
Under en längre tid har jag känt att jag till viss del tassar runt min fraggel, rädd för att hon ska misstycka, inte riktigt veta vad jag ska göra om hon får ett utbrott. Inte velat använda "hårdhandskarna" utan försökt hitta andra vägar att gå för min filosofi är ändå så små hjälper som möjligt. Det har fungerat till stor del men inte riktigt helt. Vi har kommit otroligt långt redan. Vart går gränsen för daltande och att vara försiktig? Ska jag verkligen stå där o ta att hon gör fullskaliga attacker när hon inte får som hon vill? Jag respekterar henne men respekterar hon mig?
häromdagen på jobbet slog mig sanningen som ett knytnävslag i magen. Jag satt i klassrummet med en av de elever som jag stödjer. Hon är 6 år och jag har varit hos henne en halvtimme om dagen de senaste tre veckorna, nästan alltid bara med henne. Mest för att bygga en relation till henne. Jag har uppmärksammat hennes ibland ägande beteende gentemot mig och andra men jobbat med det via andra medier. Idag skulle jag "vakta" hela klassen medan klassläraren satt i möte. Helt plötsligt blev min elev väldigt arg och svartsjuk, varför ska jag inte sitta vid henne hela tiden? Då insåg jag att jag nu tillslut måste sätta ner foten och visa att jag inte alltid sitter bredvid henne utan ibland rör mig helt fritt och att jag faktiskt gör som jag vill. När jag gjorde det accepterade min elev det och gick och satte sig igen. Nästa dag var det inga problem.
Så tillbaka till fraggeln. Idag tog det stopp. Jag har bestämt mig, jag tänker inte tigande ta att hon bossar med mig. Min gräns är nådd. Idag rann bägaren över och jag tog min plats, jag TOG mark runtomkring mig och sa att du får inte vara här! Det började med att jag stod och borstade henne, hon var toklugn och allt gick superbra tills jag råkade sträcka mig aningens för långt över ryggen på henne och en fullskalig attack gick igång. Jag hoppade undan och fortsatte borsta men hästen blev sig inte lik efter det. Så när jag hakade loss henne och skulle leda ner henne till stallet började hon hota. Ja sa till henne ganska skarpt men inte helhjärtat och vi kom in i boxen. Efter det tränade jag min gamling, men hela turen gick jag och funderade över unghästen. Ska det verkligen vara så här? Så när jag kom tillbaka och skulle leda ner henne till hagen, började hon direkt med att hota vid mig. Men nu tog det stopp. Jag viftade allt jag kunde med spöet och satte ner foten. Inte den här gången! Hon stannade på behörigt avstånd och stirrade uppmärksamt på mig. Vi gick ner till hagen. När jag bad henne stanna så fortsatte hon emot mig och trycket med en sur uppsyn varpå jag skickade bort henne med råge! Jag bad henne sedan lugnt sänka huvudet, vilket hon gjorde och jag kunde knäppa av grimskaftet och gå ut. Strax efter gick jag ut med höet i hagen, nu med en märkligt bister uppsyn och hela jag var/ är uppfylld av min nya uppenbarelse. Slut med daltandet och smygandet! Hon kom upp direkt och spärrade vägen för mig med sur uppsyn men hon hade inte räknat med den nya matte. Ilsket viftade jag med spöet medan jag stampade på i samma takt utan att stanna. Fraggeln flyttade sig förskräckt. Även vid höhögen försökte hon. Jag sa bestämt att det här är mitt hö och du kommer banne mig inte hit förrän jag säger så! Uppmärksamt stannade hon på behörigt avstånd och väntade. På vä
gen tillbaka genom hagen försökte hon igen styra mig men upprörd som jag var så stannade jag inte för nått, viftade och stampade på mot grinden! När jag kom till grinden gjorde hon en lov och stannade en bit ifrån mig. Jag bjöd in henne och gosade lite med henne innan jag gick ut. Jag mockade och innan jag gick in så gjorde jag en inkallning på henne och hon kom glatt OCH stannade på bra avstånd och väntade på lov.
Nu sitter jag här, glad och lycklig över att jag äntligen nått hit. Det tog ett tag men det var jag som måste växa en bit till och hitta vad det är som måste ske. Jag vet nu att jag inte kommer att dalta med henne, nu får det vara nog. Hon får inte bete sig hur som helst och hon ska respektera oss som sköter henne. Jag vet att jag inte har varit elak mot henne, jag har gjort det som en bra uppfostrare gör. Tompelomp gjorde det för ett år sedan.
