Linda 2011 09 27 kroppsliga minnen

vi har dom allihopa, minnen som liksom bonat in sig i kroppen, reflexliknande beteenden som vi inte alltid är medvetna om. Jag har flera. Det starkaste är efter goe Tompelomp, som efter 15 år, aldrig blev riktigt trafiksäker. Så fort ett motorfordon närmar sig spänner jag rumpan och länden. Detta trots att jag sitter på trafiksäkra hästar. Man märker det inte ens, det bara händer. Vi är tränade av yttre omständigheter genom klassisk betingning, likt Pavlovs hundar som genom just klassisk betingning började dregla så fort en ringklocka ljöd. Eller spänningen som uppstår i vår kropp när tandläkaren kommer med borren, eller sköterskan med sprutan. Att jag spänner rumpan tränar vidare hästen att reagera på motorfordonet. Så vem behöver trafiktränas egentligen?  Vi har nog alla någongång råkat ut för de berömda spöken i ridhushörnen, hästätande stenar,  sabeltandade rundbalar och så förstås kor.  Vad som kom först, hönan eller ägget i dessa situationer är inte så viktigt, huvudsaken är att vi blir medvetna om våra egna beteenden och börjar arbeta med dom.

Vad kan man göra åt det då? LE och ANDAS! Sjung lite Peps Persson och lös upp de spända musklerna. Och man kan bli medveten och aktivt jobba på att, som i mitt fall att slappna av i rumpan och länden. En annan del kan vara att inte ha förutfattade meningar, som i mitt fall inte utgå ifrån att hästen kommer bli rädd för bilen. Numer är mitt kroppsliga minne nästan bortarbetat men det har krävt och kräver fortfarande medvetenhet hos mig. Vad händer i min kropp och vad gör jag?

 

vad har du för kroppsliga minnen?