Moa J-Molitor
Jag har haft turen att växa upp med hästar. Även om jag inte insåg vilken lyx det är att få umgås och formas tillsammans med dessa djur redan från första stund, så uppskattade jag att rida bakom min mammas rygg till dagis när bilen inte ville starta. Att långsamt gunga fram på en varm hästrygg i skogen när familjen var ute på söndagsutflykt med hundar och bärkorgar är också ett av mina tidigaste minnen av mitt hästliv.
Min första egna häst fick jag när jag var tolv. Poseidon hette han och han var född samma år som jag. Han var åring när min mor fick honom på köpet efter att ha köpt Linda, en hästhandlarhäst som hoppade som en gudinna. Poseidon och jag växte upp tillsammans, och han var startskottet för mitt verkliga hästintresse. Därefter kom arabvalacken Yhondalar som totalt förändrade min syn på hästträning. Han var oinriden, ohanterad och trasig i kroppen när han kom. Jag trodde aldrig jag skulle köpa en sådan häst, men det var kärlek vid första ögonkastet och då insåg jag hur det är att hitta ”sin” häst och att man kan känna djupare band än kärlek till sitt djur. Efter blåsparkade ben, blodiga sönderbitna axlar och förtvivlan men tack vare envishet intill tjurighet insåg jag att jag var tvungen att börja om på nytt. Jag fick lägga mina gamla kunskaper åt sidan och öppna mig för allt nytt som kunde hjälpa mig och min rädda, missförstådda, trasiga häst.
Sedan dess har mycket hänt och jag ser mig själv som ännu i början av min hästkunskapsresa även om jag numera har förstått att mina erfarenheter hjälper andra. Man blir aldrig fullärd och det om något är spännande, inspirerande och ger mig lust att ständigt vidareutbilda mig. Yhondalar är för mig kvittot på att allt går med rätt kunskap – men också att man inte bara ska fylla sig med fakta utan lära sig förstå och använda den på olika individer som alla har olika behov. Någonstans på Yhondalars och min gemensamma resa blev jag min egen detektiv och forskare. Kan jag få min häst att göra det här? Hur långt kan man komma utan bett? Varför gör han helt plötsligt så? Genom att ifrågasätta det som många tar för givet fick jag många aha-upplevelser och nya kunskaper. Eftersom både jag och min häst utvecklas och förändras ju mer vi lär oss förändras även våra behov. Frågorna är oändliga och svaren ännu fler, jag ifrågasätter fortfarande mig själv och ny kunskap jag lärt mig. Jag har även insett att det finns fanatiker i alla hörn av vår hästvärld och att de allt som oftast stenhårt hävdar att något specifikt är det enda rätta om man verkligen vill vara en bra hästägare. Kan det verkligen vara så enkelt? Att jag bara behöver hitta rätt fodertillskott, rätt inspänningstygel eller rätt hovvård så är alla mina problem borta? Så enkelt var det inte och jag fick lära mig att ta in mycket ny kunskap för att sedan använda mig av det som tycktes fungera för mig och Yhondalar. Jag kan fortfarande inte beskriva vilken disciplin jag tillhör, och för mig är det idag oviktigt. Hästar är alltid hästar och vi är alltid människor.
I grund och botten handlar allt om inlärning, oavsett vilken disciplin vi tränar lär vi våra hästar nya saker på samma sätt. Har du funderat på vad det är som får din häst att lära sig? Jag skulle kunna skriva en hel uppsatts om inlärning och konsten att använda sin kunskap, men det hör inte hemma här. Yhondalar och jag nådde våra drömmar efter en mångårig, snirklig och ganska skumpig resa när vi kom ut på tornerspelsbanorna (riddarspel) tillsammans. Yhondalar har aldrig haft bett i munnen eftersom jag aldrig har tyckt vi haft behov av det. Han är riden i grimma genom hela livet. Det är inget ställningstagande för att bett skulle vara dåliga, snarare tvärt om. Ett bevis på att man inte behöver mer än vad man har behov av. En av många små experiment Yhondalar bjudit mig på.
Min mor, Kina Molitor, har sedan länge tränat hundar och startade för över 10 år sedan sitt eget förlag. Hon översätter och ger ut litteratur om operant inlärning skrivna av stora internationella tränare. Jag jobbar i dag för henne och vi åker ständigt på nya seminarier och utbildningar inom beteendevetenskap och operant inlärning. Givetvis har jag lärt mig massor av min mor och hon är både min chef, min mentor och min privata kunskapsbank!
Min utbildning i korthet
Utöver detta har jag deltagit på många föreläsningar/seminarier för olika instruktörer av olika discipliner. Några av dem är Philip Karl, Julio Borba, Jasmin Schacht, Jim Ritter, Pat Parelli, Jaana Huuka, Peter Eriksson (hoppryttaren), Rebecka Östh m.fl.
Foton: Överst på sidan, Evita och Moa våren 2008. Foto: Stefan Thulin Nederst på sidan, Yhondalar och Moa 2005. Foto: Okänd
Tillbaka
|
|
Copyright ©. Alla rättigheter reserverade. Senast uppdaterad: tisdag 17 januari 2012.
